De flesta bolag planerar noga för produktlanseringar, budgetar och tillväxtmål. Färre planerar lika noga för dagen en nyckelperson i ledningen faktiskt slutar. Det är en av de vanligaste blinda fläckarna vi ser i vårt arbete med executive search, och den är förvånansvärt kostsam.
Enligt Harvard Business Review har mindre än hälften av styrelser en tydlig successionsplan för sin vd, och nästan fyra av tio saknar en intern kandidat som är redo att kliva in. Bolag som tvingas leta efter en ersättare i sista stund förlorar i snitt betydande aktieägarvärde jämfört med de som planerat i förväg. Siffrorna är amerikanska, men mönstret känns igen även på den svenska marknaden.
Varför executive search vid succession ofta kommer för sent
Ledarskapssuccession är lätt att skjuta upp. Det finns sällan ett akut behov förrän det plötsligt gör det, och då är det för sent att göra ett genomtänkt arbete. En vd eller chef kan lämna av flera anledningar: ett nytt erbjudande, hälsoskäl, eller helt enkelt att rätt tid har kommit. Oavsett anledning är resultatet detsamma om ingen förberedelse finns. Organisationen tvingas fatta snabba beslut under press, vilket sällan ger samma kvalitet som en process som fått ta tid.
Vad en executive search-driven successionsplan innebär
En bra successionsplan handlar inte om att redan ha nästa chef utsedd. Den handlar om att veta vad rollen kommer kräva när den blir aktuell, och att ha en tydlig bild av var ni skulle söka om ni behövde agera snabbt. Det inkluderar en uppdaterad kravprofil, en förståelse för vilka interna kandidater som är på väg att bli redo, och en relation till en executive search-partner som redan känner er verksamhet innan behovet uppstår akut.
Interna kandidater kontra executive search
Många bolag ställer frågan som ett antingen-eller: intern befordran eller extern rekrytering. I praktiken är svaret oftast båda. Att kartlägga interna kandidater tidigt ger er alternativ om timingen blir rätt. Men en extern executive search-process ger samtidigt ett bredare perspektiv och en möjlighet att jämföra interna kandidater mot marknaden, vilket stärker beslutsunderlaget oavsett vem som till slut får rollen.