När jag pluggade på KTH så var det sådana arbetsmarknadsdagar och många företag som var där och presenterade vad man liksom jobbade med och vad som hände efter plugget. Jag kommer aldrig glömma det här. Nio av tio sa samma sak och det var: ”Håll ut, du kommer bara använda en procent av det du lär dig nu.
Håll ut bara, håll ut, klara dina kurser, klara dina tentor.” Och jag kommer ihåg när jag hörde det där, det var såhär, jag bara fan, det låter inte rätt alltså. Nej, nej, jag mår likadant. Jag vill använda hundra procent av det jag har lärt mig.
Så! Då är vi liksom, då är vi- Då har vi börjat. Då har vi börjat spela in då. Ska vi börja med någon bara liten uppvärmningsfråga sådär? Vad, vad är liksom top of mind för dig den här veckan? Den här veckan så är det ju omöjligt att inte tänka på valet. Just det, vi kan se det, det är måndag efter valet. Ja.
Hur vet vi hur det har gått då? Nej, jag tror man vet det på onsdag eller torsdag. Alltså mer absolut då, mer pricksäkert. Men, men ja, jag var uppe igår. Hela dagen handlade om valet. Vi röstade i går och gick med min dotter som är vid tio månader. Min sambo, min dotter och- Ja, det är fint faktiskt. Jag gjorde också det.
Vi gick med min son som röstade första gången och det var ändå såhär- Det blev mysigare. Det är coolt liksom. Ja, förra valet så hade jag ju ingen, det var inte farsa. Så det var en helt annan grej. Det var så att ja, men det är jag. Jag röstar. Nu blev det mer att ja, men nu, nu går familjen och röstar. Ja, jag tycker det är väldigt, man blir lite rörd.
Man också tycker att man också slås av, alltså det är klart det är viktigt med, viktigt med hur, vem det är som får bestämma. Men jag tycker också man ändå slås av att man är ett land där, okej, liksom det kan, det är bra att det är lite höger och vänster, men det är inte end of the world exakt hur det blir liksom.
Och att det där känns ändå bra liksom. Sen är det stora frågor och så, men ändå man inser att det är bra att det inte liksom, vi inte bråkar allt för mycket. Det där med valet och politik och sånt har varit speciellt för mig. Jag har aldrig varit politiskt engagerad på det sättet, men jag är i Sverige på grund av att farsan är politisk.
Ja men kan du inte liksom ändå dra lite bakgrund in här? Jag vill veta hur hamnade du här liksom och berätta din… Börja med familjehistorien så får du liksom, så vi komma till vad du gör i dag. Jag är ju född här i Sverige, 86, 1986 i Västerås och farsan och morsan. Farsan kom 1980 och mamma kom ett år efter med min äldsta bror.
Så vi är fyra stycken barn i familjen och det är bara min äldsta bror som är född i Bolivia. Han kom hit med, han kom hit med ett år. Och anledningen till att farsan kom hit var just av politisk anledning. Vad var det som bara som man lite, vad var det som hände i Bolivia på sjuttio- åttiotalet? Ja, det var ju höger militär diktatur som ungefär det som hände i Chile.
Fast inte i samma skala så att det har inte fått samma, det är inte så många som har hört om det på det sättet. Så ja, alltså min farsas liv, det är bara typ tio gånger. Man kan göra en hel podd bara med den historien. Men just på grund av att farsan har varit politiskt väldigt aktiv och man växte upp här så har det ju liksom präglat en på något sätt.
Just det, för det var intressant. Du har aldrig varit polit– har det liksom, har det, har det varit en anti-reaktion på det? Att jag ska inte vara politiskt, farsan var det eller har det bara blivit sådär? Det har varit jättekonstig relation. Det har känts som att jag borde vara politiskt. Alltså när jag var yngre, när jag var kanske tio år, åtta år.
Och ju äldre jag blev, desto mer kändes som att okej, det är klart att man ska påverka. Man ska bidra, man ska påverka. Det var så, det var de värderingarna vi växte upp med. Jag såg ju upp till min farsa, alltså på det, inom det området på det sättet. Så att det ansågs fint att vara politiskt aktiv. Sen så hade han sina värderingar som man nödvändigtvis inte behöver ha för Bolivia är ett helt annat land.
Och speciellt på den tiden på sjuttiotalet och hans historia. Han kom ju från en by som ligger femtio kilometer från huvudstaden La Paz och har sagt till mig flera gånger. Den kulturella skillnaden från den byn till La Paz, femtio kilometer, är mycket större än flytten från Bolivia till Sverige. Varför tror jag för att det området de växte upp i den byn som hette Waki är i vår historia, alltså innan Bolivia, ursprungsbefolkningen ungefär lika kulturellt värderad som Jerusalem.
Det är där den första- Alltså väldigt centralt. Ja det är väldigt centralt och det är ett skyddat område och de växte upp liksom någon kilometer därifrån. Så min farmor pratade aldrig spanska. Hon pratade Aymara och Quechua. Min mormor kan knappt spanska. Så de kommer därifrån och på den tiden, den kulturella, alltså det var, ja det var galet.
Och har du kvar mycket släkt i Bolivia liksom eller? Ja, farsan har stor familj, många syskon och alla bor kvar där. Så vår familj var den enda då som kom hit. Eller mina föräldrar. Bara såhär kort bara för jag är intresserad så kan vi prata. Vad är liksom, vad händer i Bolivia just nu? Vad är liksom läget?
Just nu? Ja, det har ju varit socialistiskt där i ungefär tjugo år med presidenten Evo Morales. Just det. Och efter tjugo års styre så har det nu blivit lite turbulent igen de senaste fem, sex åren. Och ja, det är Sydamerika. USA har alltid haft ett, en viss påverkan. Så nu, nu ja nu är det lite ostabilt.
Finns inga dollar där exempelvis. Alltså ekonomiskt problem liksom. Ekonomisk instabilitet för det finns många intressen som, som vill in i Bolivia efter att det har varit socialistiskt styre i tjugo år och den regeringen slängde ut alla företag i princip. Nu vill de tillbaka. Just det. Och du, för du är ju företagare.
Du sitter ju här för att du är företagare. Ja. Det är också… Ja, det är helt sjukt. Ja, vad tänker farsan om det där? Alltså det, ja. Du är liksom kapitalistisk utsugare. Nej, men han har ju förändrats genom tiden. Alltså, han kom ju hit när han var tjugofyra. Och ja, på den tiden var det ju väldigt populärt med Sovjet, att man var vänster liksom, eh, i Sydamerika.
Och det är många sådana värderingar man, man har växt upp med. Men som sagt, de kommer från en annan tid, de kommer från andra orätt– alltså orättvisa. Speciellt med det här med den här byn som jag berättade om. Eh, den, ja, det var speciellt där och det är ju inte så jag har växt upp här i Sverige. Här är det ju väldigt jämställt, väldigt, hur ska man säga, alla, alla har ändå en möjlighet till att, till att skapa det livet man, man vill.
Jag har växt upp med influenser från vänster. Det är den kulturella skillnaden mellan en byn och La Paz, utan vi i Sverige. Alltså, här kan man vara höger och det är ändå liksom vänster. Det är relativt den där skalan. Nej, det är mindre skillnad än det får man säga att det är. Och du berättade ju var i Väster-, Västerås.
Det verkar ju ha präglat dig ändå Västeråskopplingen också. Det kommer ju att vara och gjort för någonting, men, men liksom kan du inte bara ge lite såhär, lite nedslag i hur, hur du hamnade där du är liksom? Ja, alltså, allt, jag har alltid haft lätt för matte. Alltså hela uppväxten. Det var självklart liksom att matte var en…
Alltså, jag vet inte varför. Jag tror att jag gick i schack när jag var mindre, yngre. Farsan har alltid älskat schack, satte oss alla på schack och gillar såhär lekar med siffror. Jag vet inte om det påverkade. Eh, men vi har alla, alla i familjen, alla barnen har haft lätt för matte och fysik. Eh, sen när man tog studenten, jag gick natur.
När man tog studenten så blev det: ”Jaha, vad ska jag göra nu?” Jag kan ju matte, liksom, men vad, vad ska man göra? Och i ASEA-staden, Västerås, finns ju många ingenjörer, men jag kände inga ingenjörer. Jag hade inte liksom en, en stor familj med släktingar som var ingenjörer som kunde berätta för mig: ”Ja, men det här gör man som ingenjör.”
Utan man stod där: ”Vad, vad ska jag göra nu?” Artonåring, har överlevt gymnasiet och vi växte upp på ett, eller jag växte upp i ett område som var lite ostabilt, alltså ett utsatt område i Västerås. Så att det var såhär, ja, det var jättekonstigt. Man visste inte vad man skulle göra. Nej. Och eftersom jag var bra på matte så sökte jag in till matematikprogrammet i Linköping och skulle bli matematiker.
För det var min dröm från att jag var liten att bli professor i matematik. Det var såhär, ja, men det ska jag bli. Jag fattar inte varför, men det var bara någonting jag hade, hade för mig. Och jag kom in Direkt efter gymnasiet och började tänka på, jaha men vad jobbar man då med som matematiker? Jag kunde inte, jag kunde inte relatera till något.
Alltså jag kunde inte se framför mig att okej pluggar jag det här så kommer jag kunna jobba med, med just det här. Och det fanns inga i min omgivning som jag kunde fråga heller. Så att jag sa nej, alltså jag tackade nej till den platsen och valde att ta ett sabbatsår och reste runt lite till USA, till Sydamerika och ett halvår och så jobbade jag ett halvår.
Och efter det så under den tiden så skulle jag liksom lista ut vad jag ville göra. Och då pluggade min äldre bror som är sex år äldre än mig. Han pluggade då till civilingenjör elektronik. Brorsan, alltid varit förebild, sa liksom: ”Okej, du är bra på matte, du är trött på Västerås. Plugga i någon annan stad, elektro.
Du älskar musik.” Musik har alltid funnits i mitt liv i något format. I någon skepnad har musik alltid varit liksom en, den har alltid funnits där på något sätt. Och ja, då ville jag plugga förstärkare, högtalare. Jag minns när jag var liten så lödde jag olika högtalare med varandra så att det skulle bli ett ljudsystem och jag fattar inte varför effekten inte fördelades på rätt sätt för att det var seriekopplat eller parallellkopplat.
Jag fattade inte att man behövde ha en liksom, ja sånt som man i dag som ingenjör fattar att det här behövs verkligen, annars går det inte att förstärka ljudet. Så jag var intresserad av musik och ljud och valde då elektroteknik på KTH. Så när jag var nitton flyttade jag till Stockholm och började plugga elektro på KTH.
Och det var där som första skulle jag säga tydliga steget fram till vad Huritec är i dag. Mm. Kan du inte ha, för nu har du haft, man spar på dig så har man ju känsla att det är mycket fordon. Eh det liksom, kan du inte bara ge några nedslag i, i liksom den branschen och kanske dina jobb där? Du behöver inte berätta allt, men det vore kul att höra lite grann för jag har massa frågor där.
Ja, jag fattar. Vad är liksom, hur, vad, ja, hur- Hur man hamnade där? Ja, hur hamnade du liksom? Och så kommer jag ha en massa följdfrågor om vad händer med, vad händer i elektronik och elbranschen och liksom, vad, vad? Elektroteknik, där finns en inriktning som heter elkraft och typiska jobben på Vattenfall, Svenska Kraftnät, men även tågbranschen.
För att de har stora elmotorer. Det är stora tågmotorer. De här tågmotorerna, de har mycket effekt och det man lär sig på elkraft är att hantera stora effekter. Så det är inte liksom elektronikkort på det sättet, utan det är kraft fast el. Och då fanns det en professor som hette Stefan Östlund, nyckelperson här i Stockholm inom tåg och elektrisk traction som är tågmotorer och dess styrning.
Så hur man styr en tågmotor. Massa lådor innan som, som hjälper till att omvandla spänningar och strömmar så att tågmotorn kan styras. Och när jag gick på elektro så valde jag helt enkelt att bli duktig på den här motorn. Jag tänkte att jag måste bli bra på någonting. Jag kan inte bara överleva alla kurser och jag måste bli duktig på något.
Och då valde jag bara helt enkelt traktionsmotorer av en slump. Och traktionsmotor, vad betyder det? Elmotorer. Samma motor som finns i en Tesla. En elektrisk motor. En fråga, har du, har du liksom, man har känsla att det plötsligt är elmotorer superhett överallt. Har det hänt väldigt mycket med elmotorn? Nej, ingenting.
Alltså, det är en snubbe som hette en snubbe 1890 från Örebro, Jonas Wenström, som uppfann trefas asynkronmotorn. Nu har vi samma motor överallt. I en Tesla finns det en trefas asynkronmotor. Det är en svensk som uppfann det. Okej, det visste jag faktiskt inte. Den finns ju överallt. Trefas finns överallt i hela världen.
Och det är han som tillsammans med en till som jag inte minns namnet av, en affärsman, som skapade ASEA. Och de ja… Okej, det var grund till ASEA i alla fall. Okej, jag förstår. Sen uppfann de massa grejer och Västerås växte och hit och dit. Och när jag valde att nörda mig in i traktionsmotorn eller elektriska motorn, då blev jag nyfiken.
Vad fan, hur har Sverige, vad har Sverige för roll inom, inom det här området? Och med ABB, då kan man ju gissa liksom att ja men Sverige, vi köper inte det här av andra länder, utan vi exporterar det här. Och det, det var ju nice liksom när man, när man pluggar, när man studerar, man vill ju ändå ha ett jobb.
Eh, så att studera inom någonting som Sverige är bra på och vi utvecklar och vi exporterar, det kändes ju tryggt. Om man säger så. Jag brukar säga sådär som Sverige är inom elkraft, det är Brasilien inom fotboll. Ja okej, är det så liksom? Ja, du vill inte bli hockeyspelare om du är i Brasilien. Du skulle bli fotbollsspelare.
Och sen, sen man kollar på att du har gjort lite såhär Bombardier, det var, det är faktiskt ett av få företag jag sökte jobb på. Mhm. Eh, liksom när jag, när jag, för jag blev klar ingenjör då 2002, då var det plötsligt bara fanns det typ inga jobb alls liksom. Eh, och då, jag trodde också jag skulle bli matematiker faktiskt.
Mhm, coolt. Insåg att jag inte skulle bli det när jag var i USA just, bara såhär, det kan nog inte vara. Och, och sen så kom jag tillbaka till Sverige och så bara, nej men IT-jobb, det verkar inte små sån IT-jobb för det var IT-krasch då. Lite som det är nu att det är lite tuffare för ingenjörer. Och då, eh, då var Bombardier ett av ställena som verkade anställa.
Så jag bara, jaha Bombardier, så det var typ femtusen sökande till de såhär. I Liljeholmen eller i Västerås? Jag tror att det var i Västerås faktiskt. Okej, ja. Ja, det var, eh, så att det var liksom att det, det och Eon sökte jag jobb på. Då är, så var det otroligt många sökande på båda och inser bara, hmm jag kanske borde göra någonting annat, borde såhär starta företag eller.
Så då blev det det här då. Toppen. Men så du, du var där, du var på SJ också, du var lite här mellan SJ transport, SJ på, på statliga sidan eller på… Kan du inte bara kommentera lite grann, vad, vad gör man som elingenjör liksom innan, innan du kom in på, på bolaget liksom? Alltså just första anställningen var ju på Bombardier.
Mm. Och- De bygger tåg liksom. Bombardier är stort. Ett av deras bolag i den koncernen bygger tåg. Ett annat bolag bygger traktionssystem och där hamnade jag. Ja okej. Och i den gruppen som jag började på, där var det ungefär åtta stycken. Alla var civilingenjörer inom elektro. Chefen var civilingenjör elektro och då hade doktorerat inom elektriska maskiner, det vill säga tåg, eh, tågmotorer.
Så att det var verkligen såhär, man hamnade på rätt ställe. När jag pluggade på KTH så var det sådana här arbetsmarknadsdagar och många företag som var där och presenterade vad man liksom jobbade med och vad man, vad som hände efter plugget. Jag kommer aldrig glömma det här. Typ nio av tio sa samma sak och det var Håll ut.
Du kommer bara använda en procent av det du lär dig nu. Håll ut bara, håll ut. Klara dina kurser, klar dina tentor. Och jag kommer ihåg när jag hörde det där, det var såhär, jag bara fan, det låter inte rätt alltså. Nej, nej, jag är likadan. Jag vill använda hundra procent av det jag har lärt mig. Jag vill inte gå någonstans vart, vart liksom jag inte använder det här.
Jag vill, jag vill skala upp den här kunskapen. Och i Stockholm är det svårt. Det finns inte så många sådana jobb inom just elkraft, där vart man utvecklar produkter. Men i Västerås, Västerås, Ludvika, det finns oändligt med jobb. Så att jag var skitglad. Det där var det första jobbet, en av de bästa jobben jag haft och fick använda alla kurser från min civilingenjörsutbildning.
Det var som en, de hade också ett testlabb där det fanns motorer, strömriktare, konverter, transformatorer, hela kedjan med flera megawatt som flödade i den här attraktionskedjan. Och jag minns att när jag var där, jag bara: ”Alltså, tänk om man hade sommarjobbat här när man pluggade.” Vilket, alltså vilken dröm.
För att man hade fått se alla kurser i praktiken. Och det var ett labb. Man mätte, man testade, man… Det var inte teoretiskt liksom. Så det var, det var perfekt först ju. Passerade den, var där i fem år och sen flyttade jag till Stockholm av en helt annan anledning än, än elmotorer och ingenjörskonst. Så jag flyttade till Stockholm för salsan.
Va? Nä, jag trodde du skulle säga att du träffade en tjej trodde jag du skulle säga. Som att du jobbade, du har igen ett stort intresse då tror jag som. Ja, 2014 eller 15 började jag dansa salsa av en speciell anledning. Jag följde med min syster på en kurs. Hon hade tjatat i typ femton år, men just 2015 fanns det en anledning som vi inte gå in på för det blir en till poddavsnitt.
Och jag följde med henne till en salsakurs och fastnade. Så 2015 i ungefär ett år, ett och ett halvt år, då pendlade jag till Stockholm. Okej. Och efter, efter jobbet varje dag för att dansa salsa i ja, typ över ett år. Kul. Jag köpte en bil för att kunna åka liksom varje dag och startade någon ideell förening i Västerås där vi tränade.
Det fanns för lite salsa i Västerås. Man kunde bara gå kurser typ en till två gånger per vecka. Medans i Stockholm kunde man dansa varje dag. Så efter ett och ett halvt år fattade jag att jag måste till Stockholm. Och då sa jag upp mig från Bombardier. De hade något varsel och jag blev omplacerad i en grupp som jag verkligen inte ville bli placerad i.
Så jag bara nej, nu flyttar jag till Stockholm. Och var inte så jättekräsen faktiskt med vad jag skulle jobba med för mitt hjärta just vid det tillfället var inte i ingenjörs- ingenjörsvärlden, utan det var i salsavärlden, i dansvärlden. Så jag tog ett jobb på Ansaldo som är ett ABB men från Italien. Så deras ABB.
Och jättelång historia. De gjorde, ja de har hållit på i flera hundra år. Tesla. Ja men typ. Och de är nu uppköpta av Hitachi. Men där började jag jobba med signalsystem på tåg, på tunnelbanetågen. Så det var i ett projekt Röda linjens uppgradering av signalsystem. Och sen lades det projektet ner av någon konstig anledning och då gick jag över till SJ.
Men där var det några år som faktiskt mitt hjärta var inte i ingenjörsområdet. Det var jättekonstigt. Jag minns att flera gånger så tänkte jag och jag sa till och med till mina vänner såhär, vad fan, jag är inte en bra ingenjör just nu. Jag såg att du var börja att sluta. Du borde göra någonting annat mellan tiden.
Ja men typ alltså. Just för, för att jag tränade ju dans extremt mycket och hängde bara med dansare. Ja, det är så nu. Du kan säga det, vi måste väl säga det såhär. Du är väl väldigt imponerad av alla poddmedlemmar. Så är det väldigt få som är med sin överrock liksom. Men det är väl skönt att du har med det.
Du har bara kollat hur du spårar helt och hållet. Har det gått bra hittills? Det går väldigt bra. Du och Jonika. Vi har ju salsagruppen tillsammans här tvärs över gatan på Stockholms salsadans. Okej, det är här? Ja, jag jobbar där. Det här måste vi prata om på slutet. Du får berätta för mig hur jag ska, jag känner att jag har salsan i mig.
Jag känner att jag borde göra det. Han lär ju ut nu på Medborgarplatsen i ett, en annan dansskola. Men även om det var dans så tror jag fortfarande nu, jag är nästan helt övertygad om att den fasen i mitt liv var avgörande för att jag skulle säga upp mig och starta Hurrytech. Just det. För då har du jobbat ett tag.
Vad, hur kan, vad tycker du att jag ska komma in på liksom? Vi kommer ju till såhär vad trendar, men jag tycker du måste berätta lite grann om bolaget. Vad var det som gjorde? Vad hände där? Vad var det som? Ja, alltså om Hurrytech eller innan det i dansvärlden? Båda liksom. Vi tar Hurrytech och sen så kopplingen.
Hur gick det från att jobba på SJ till att starta eget liksom? Ja, jag sa upp mig från SJ 2021 augusti och startade mitt, mitt bolag, mitt aktiebolag Hurrytech. Och det fanns många anledningar till det. Men en av de stora var ju så klart Corona. Det fick mig att börja tänka på ett visst sätt. Det fick mig att räkna på massa olika scenarier och det blev bara liksom helt övertydligt att jag måste, jag måste starta mitt bolag.
Samt att när jag var där på SJ såg jag behovet av det här som man lär sig i Västerås. Det som man jobbar med dagligen i Västerås, det behövs här i Stockholm. Och jag såg det från beställarsidan för första gången på SJ. Berätta. Och du får så klart, du får dela det du kan så att säga, men berätta vad är det ni gör så att säga på ett ungefär.
Ja, det vi gör, vi har domänkunskap och specialistkunskap inom elektriska system för tågen. Och elektriska system är exempelvis styrsystemet, det vill säga nervsystemet i fordonet. Det data nätverket som skickar runt data till alla delsystem, exempelvis dörrsystemet, pratar med bromssystemet. De pratar med varandra och skickar information till varandra och styrsignaler.
Så dörren säger: ”Ja men du broms, nu får du bromsa” eller tvärtom. Så vi är nischade inom det området, elektriska system. Och nu i en tiden som i dag, då handlar det ju mycket om att kunna använda data till din fördel, speciellt om du är tillgångsägare. Jag tänker att vi ska nöda det ordentligt, men jag tycker det var intressant att höra bara mer kring bolagsstarten.
Vad, vad, för jag menar, vad är det din bakgrund, liksom? Lät det inte som du med självklarhet hade en massa företagsförbilder i familjen? Berätta, vad, vad, hur kom du ens på tanken? Ja, alltså det var som sagt corona fick ju en att revidera sina investeringar. Då hade jag massa pengar på börsen. Jag, jag har alltid varit bra på att spara av någon konstig anledning.
Så hade jag ett stort belopp på mitt ISK-konto och så kom corona och så såg jag varje dag försvann typ alltså väldigt mycket pengar. Och så såg jag hur det bara gick ner. Och man började fråga sig, okej, är det så här det är värt att gå till jobbet? Det är inte, det, det, man blev tvungen att börja tänka på liksom, okej, vad är min relation till mitt kapital?
Och hur ska jag förhålla mig till det? Jag har lagt in massa medel på ett ISK-konto som jag inte har rådighet över, det vill säga börsen. Och jag är ute efter en avkastning på åtta procent per år innan avgifter. Men jag kan inte säga upp mig och vara ledig och riskera fem månadslöner för att få en hög tresiffrig avkastning.
Procentuell avkastning. Varför kan jag inte ta det beslutet att jag riskerar fem månadslöner när jag har riskerat mycket mer på börsen i decennier för åtta procent? Varför, varför vägrar jag säga upp mig? För jag hade ju tänkt på det ett tag. Och det gick inte ihop. Och jag kom fram till att den enda anledningen är rädsla.
Att starta eget, att säga upp sig och starta eget, det hänger, det beror ju bara på mig. Alltså det är jag som påverkar. Och i dansvärlden så hade jag träffat på så många företagare, frilansare som de hade inte den där rädslan. De var inte tränade på KTH att räkna årlig avkastning, att bolla med procentenheter hit och dit, att tänka långsiktigt kapitalmässigt, att ha en teknisk nisch.
Men ändå så vågade de. Så det blev, alltså det var väldigt mycket som hände där under Corona kombinerat med dansvärlden att det gick inte längre att fortsätta vara rädd. Jag var tvu– Det var som att jag ställde mig själv mot väggen där och fick välja. Antingen så accepterar jag att jag är rädd eller så accepterar jag att jag inte är rädd och säger upp mig.
Så då gjorde jag det. Och vad, vem var första kunden liksom? Vad, vad? Alstom. De som köpte upp Bombardier. Så jag gick tillbaks till första jobbet. Äh första arbetsgivaren. Jag kollade igenom mitt CV och jaha vilka går i god för mig? Vilka tycker att jag har varit bra? Vilka är mina referenser? Ringde referens efter referens och bara ja men om ni behöver hjälp.
Jag kan redan jobbet. Så jag pendlade till Västerås från Stockholm när bensinpriset var trettio kronor litern.
Vad händer just nu i tågvärlden? Vad är liksom, vi ska gå in på hela IT-frågan, men, men vad, vad? Berätta, vad är? Kan du ge lite, den oinsatta, vad är, vad är grejen just nu? Nu frågar du en bolagsägare för ett växande konsultbolag. Så för mig är det naturligt att svaret på det är ju att Huritech händer. Mitt bolag händer.
Vi växer. På ett år har vi blivit tio personer från att jag var egen. Så 2021 till 2025 var jag egen. Sen började vi anställa för att jag har min vision. Berätta, vad är visionen? Min vision är att digitalisera underhållet. Jag har sett att underhållet inte har hängt med i den här digitaliseringsresan som vi många känner av och har känt av de senaste åren.
Underhåll, vad menar du? Vad är det för tåg så att säga? Så man fattar. Tågunderhåll. Är det spår liksom eller? Nej, nej, nej, nej. På samma sätt som du måste underhålla din bil behöver man underhålla ett tåg. Och skillnaden är att tåget, det har en underhållsplan som är mer frekvent än din bil. Så att i princip.
Vad är det då? Vad är, vad är liksom? Alltså säg då att man måste göra någonting en gång var tredje dag. Okej. Eller varannan dag till och med. Så det, det är väldigt, det är väldigt högfrekvent. Det, det… Hur länge håller ett tåg? Ett tåg har en teknisk livslängd på trettio år, men många fordon som är ute, de lever längre.
Just det. Och man vill att de ska leva längre. Så funkar det där för, men det har jag tänkt på lite grann kring, kring andra. Eh jag menar, många av våra andra kunder är ju snarare har så jädrans kort livslängd. Bara mobilerna skjuter ut liksom. Hur, hur, i den här otroligt föränderliga världen, hur liksom hänger man med med prylar som ändå är såhär svindyra grejer antar jag.
Antar tåg. Vad kostar ett tåg? Vad är liksom give and take? Alltså, jag har hört olika siffror på olika ställen som jag har vart. Men någonting man, som jag brukar åter, åter säga är en miljon kronor per meter. Ja, okej. Och så håller det trettio år typ, give and take. Ja, men, men det jag har, jag har inte räknat på det själv.
Det är bara liksom av alla siffror jag hört. Och vad, vad gör det med liksom ditt jobb? Däremot är ju väldigt, för många andra elektronikjobb, även på bilar är det klart de har även där mycket kortare livslängd liksom. Vad, hur, vad är skillnaden liksom att det måste hålla så mycket längre? Hur förändrar det där?
Finns det magiska ordet som vi alla stöter på ibland. Signalsystem. Alltså, det är, det måste vara säkert. Eh det stora skillnaden mellan en bil och ett tåg, det är hur lång tid det tar att bromsa. Det tog ett tag för mig att förstå det här eftersom jag har inte jobbat med tåg i, i liksom på tågnivå utan jag jobbar med delsystem.
Men den stora skillnaden är att en bil, när du ser ett hinder framför dig, då bara bromsar du och så har du några, några meters bromssträcka. Speciellt om du har låg hastighet. Du har gummi på däcket och du har asfalt på vägen. Medans ett tåg, om du ser hindret och du bromsar, då är det för sent. För att det är stål mot stål.
Det finns ingen friktion. Så då måste du få reda på i förväg att du ska bromsa innan du kan se det. Och det är det som är signalsystemet. Och då blir det jättekritiskt och det blir känsligt och det är säkerhetsmässigt grundläggande att hela designen av fordonet behöver vara, behöver ha det tänket.
Liksom okej, vi behöver kunna bromsa. Om det blir något fel, då bromsar den. Det behöver vara fail safe som vi brukar säga. Om något blir fel, då ska det bara bromsa. Det får inte liksom fortsätta köra eller accelerera upp. Och, och när man, när saker är dimensionerat på det sättet, då vill man inte ha en livslängd på typ ett år.
För det är väldigt mycket överdimensionering inom, eller man kanske inte kan kalla det för överdimensionering, men det är inte bara mjölkpaket du köper från hyllan. Sen bara, men här har du ett tåg. Det är många ingenjörer som räknar på det. Det är många, mycket special också. Men vad håller på att hända då?
Du sa det, det ni jobbar i till vardags. Vad, berätta mer? Vad är sånt, vad är liksom trendar just nu? Vad gör de? Just nu är det ju, eller just nu, ett tag, så har det ju varit data som är guld, det nya guldet. Och för er, vad är data för er? Liksom vad är, vilken data pratar vi om liksom? Tåget har sitt styrsystem.
Den dialogen som alla delsystem har med varandra. Traktionssystemet pratar med bromssystemet, signalsystemet berättar för alla vad de får göra och inte göra. Det finns en fordonsdator som tillåter dig att bromsa eller inte eller att dörren får öppnas. Den informationen finns på tåget i ett tågnätverk.
Och hur man använder den informationen till sin fördel om man äger ett tåg eller om man underhåller ett tåg eller till och med om man ska konstruera ett tåg. Det är det vi är bra på. Så det där är, för det var den möjligheten du såg när du började liksom att det där, det där din ansats liksom. För det känner man igen från den andra branschen vi jobbar med att alla everybody’s in data just nu liksom.
Vad är det som, vad är, vad är Okej, hur gör man i tågbranschen då om man säger så? Vad, vad liksom, vad är svårt? Vad är lätt? Det är svårt att hitta de här kunskapen. Det finns många som kan hantera integrationer, AWS-lösningar i molnet. Som i samla in det, det är väl samma som Fintech? API, ja, ja alltså det, det, det finns rätt så många, speciellt i Stockholm som, som har koll på det.
Men själva vad informationen betyder. Kontaktor öppen, separationskontaktor stängt. Det, det blir, det är grekiska. För att det är inte så många som är elektroteknik-ingenjörer eller bara det är inte så många som har liksom? Exakt. För att det är inte så många som har utvecklat de här delsystemen i Västerås.
Just det. Och för mig blev det såhär självklart va, okej men det är hundra kilometer härifrån. Bolivia köpte tåg för åtta år sedan i Cochabamba, den näst största staden. Om de vill lära sig vad styrsystemet betyder eller vad som finns för information där, då måste de åka till Schweiz. Vi är hundra kilometer från industristaden där den här kompetensen finns.
Just det. Och det ser jag som en, som en lyx och som någonting man kan använda. Varför är det här spännande just nu? Vad är det man kan göra just nu? Liksom, vad gör, vad är det du kan göra nu som du inte kan göra för några år sedan liksom? Det finns ju det här begreppet tillståndsbaserat underhåll som många har jagat i många år i den här branschen.
Det vill säga man vill ha behovsstyrt underhåll. Förklara det. Mm, det är som, låt oss säga i din bil att du har en tank för spolarvätska på tre liter. Och det står i din instruktionsbok eller manualen att den ska fyllas på en gång varannan månad. Då är det kalenderstyrt- Just det. Det du ska göra. Då gör man det oavsett om den är- Ja, om den är full eller inte är full, det spelar ingen roll.
Du gör det varannan månad. Det är svårt att optimera kostnaden där. Ja. Det kostar punkt såhär. Ja, ja, ja. Visst, du kan inte optimera den, men du kan ju förutse den. Du vet vad din kostnad kommer att bli, men det är inte optimerat. Men nu för tiden så finns det sensorer överallt och du behöver inte ens placera dem i den här tanken.
Det finns redan den här sensorn där. Just det. För du får ju spolarvätska låg i fel event i bilen. Och den, det har funnits länge för att det är bara så man bygger prylar. Exakt, det finns i styrsystemet. Det finns inte där för att vi ska optimera underhållet. Det finns där för att den, styrsystemet behöver det för att ta hand om sig själv.
Och min tes är att anledningen till varför man inte har lyckats implementera det tillståndsbaserade underhållet inom tåg, spårbundna fordon, är att de som angrep det här var väldigt mycket IT-folk. De som försökte realisera det här var IT-folk. Och de, full respekt till IT-folk. Alltså, det är inte på det sättet, utan det jag menar är att det har saknats domänkunskap inom styrsystem.
Och det är där vi kommer in. Så nu ser vi hur vi kan bidra inom det området till flera tillgångsägare och till flera kunder. Och vem är er kund? Så att säga, vem, så man förstår vem är? Vi har flera kunder och bland annat Stockholms Spårvägar, bland annat Västtrafik. Just det, men har de i sin tur, kör de egen underhåll eller har de underhållsbolag så att säga?
Förstår du vem är? Förstår du vad jag menar? Säljer ni ett underhållssystem eller är det liksom eller? Nej, men vi säljer inga produkter på det sättet i dagsläget. Det finns ju vår målkarta att starta ett innovationscenter och vi är faktiskt på väg dit redan nu. Då vi håller på att köpa in mätinstrument och utrustning för att kunna ta första steget åt det hållet.
Men nej, i dagsläget så är vi ett specialiserat konsultbolag. Och vad är grejen? Man kan minska kostnaden för underhåll eller är det att man kan öka säkerhet? Eller vad är liksom, vad är? Ja, ja, det blir ju både och. Både och. Du kan minska kostnader, du kan öka säkerhet, du får total kontroll över din tillgång.
Det är så enkelt som att, låt oss ta mina föräldrars hus. Det är ett trähus från 1994. Övervåningen är alltid varm varje sommar och det är ett rum som är varmare än de andra. Men det är bara någonting som vi, erfarenhet som vi säger till varandra i dialog. Om man placerar en temperatursensor där Så vet man och då kan man följa upp det datat.
Man kan se vilka dagar, det kanske är samma dagar varje år som det är jättevarmt. Och så sätter man en, en sensor, en gränslägesbrytare på fönstret för att se, aha okej, man börja testa fönstret om det är halvöppet, då påverkar det temperaturen på det här sättet. Och så kan man börja agera på, på fakta.
Alltså, det är ju så ingenjörer tänker. Vi vill ju ha information och vi vill kunna agera. Det, det, det jag inte vill är ju liksom att pappa säger det är alltid varmt där uppe under juli månad och mamma säger det är alltid varmt under juni månad och sen blir det tjafs. Och sen ska man försöka agera på det.
Det är väldigt skönt. Ingenjörsmässigt. Andra hade sagt såhär, hör du när det är varmt, stäng bara fönstret. Ja men när? Vilken dag? Du vill ju veta det under maj månad. Jag gillar, jag är precis lika najs själv. Men okej, ja men såhär då. För ingång vi, när vi meddelas in här så pratar vi liksom AI håller på att förändra hela er.
Vad, om du ska liksom förklara varför? Alltså vi, det är klart vi drabbas ju eller drabbas på, vi märker ju liksom vilka enorma möjligheter. Alla, nästan alla kundprojekt handlar om datainsamling, det handlar om att se AI på det. Liksom vad, vad, vad ser du liksom funkar i praktiken? Vad har hänt liksom? Vad gör, kan du förklara det lite mer, lite mer liksom?
Självklart. Alltså min relation till AI, den har varit speciell. Det, jag har många vänner, även från dansvärlden, alltså i min, i min umgängeskrets som också har pluggat data. Och de är yngre än mig. Det är det som är fint med dansen. Man har, man lär inte känna bara liksom de i din ålder, utan du lär känna alla åldrar.
Och då finns det en person där som har, han har fan, han har försökt hjärntvätta mig angående AI sedan han gick ut KTH. Jag tror han är Diego, hur gammal är han? Han är kanske tolv år yngre än mig eller någonting. Han är yngre än mig. Och han gick ju KTH med den här nya, i den nya generationen eller den ja, den nya generationen där AI var någonting konkret.
Så han gick machine learning och AI och när han utexaminerades sluta aldrig prata om det. Vi var med i samma dansgrupp, vi dansade salsa. Han fortsatte prata om det hela tiden. Han bara ja men AI kommer kunna läsa av vilket, vilken tur du ska föra tjejen. Han sluta aldrig prata om AI och jag bara filtrera bort det, filtrera bort det, filtrera bort det.
I flera år. Tills för sex månader sedan så bara ja men okej, låt mig testa den här ChatGPT då, vad den kan göra. Testade och sen satt jag uppe hela natten. Och då blev det okej, det här kan hjälpa mig. Och det var i samband med mitt bolag. Jag tjänade in flera timmar om dagen och ju mer jag använde det, desto fler timmar tjänade jag in.
I dagsläget skulle jag säga att jag använder det minst 70 gånger per dag. Och utan den skulle mina, min arbetsdag bli mycket, mycket, mycket längre. Skulle inte hinna träffa min dotter. Så från att liksom inte ha tagit in det och från att vara lite kritisk mot AI, så bara nu, nu är det min vardag. Och det är i mitt arbetssätt och hur jag jobbar och hur jag utvecklar bolaget.
Och jag uppmuntrar AI. AI kanske vi får säga, men jag uppmuntrar ChatGPT och sånt för mina anställda. Jag vill att de ska använda det för att det är ett nytt område som tjänar tid. För att effektivisera så, så är det bra. Sen så kan vi kolla på AI med det här styrsystemsdatat. Det är en helt annan grej.
Alltså om vi tar det där, berätta vad händer där? Att gräva i det här datat manuellt, det, det finns väldigt få personer i Stockholm som, som gör det. Kanske till och med i Sverige, kanske till och med i Europa. Anledningen vet jag inte, men det är väldigt få personer. Och lyckas man få AI att göra det här, det blir som att man skalar upp det extremt snabbt med en växande analyskapacitet.
Så att det är det man vill. För det är snabb analyser på ett bättre sätt liksom. Och med tiden kommer det bara bli bättre analys från det. Okej, för det här, det här är ju sant för många. Vad har, vad är dina slutsatser just nu? Vad det förutsätter för kompetens liksom? Vad är det? Vad håller på att hända?
För det är ju en fråga som vi pratat så mycket. Vad är, jag menar vi har ju samma kunder, vad händer? Vad är de egentligen vill? Vad kommer de behöva för kompetenser framöver? Vad är din? Jag inser att nobody knows liksom, men vad är din hypotes just nu? Jag står fast vid att för att kunna automatisera någonting så behöver du kunna göra det manuellt först.
Det är liksom min, min ståndpunkt. Det kanske inte är samma om fem år. Jag kanske tweakar på den, men man behöver kunna göra det manuellt innan du kan automatisera det. Och AI, det är bara en, en ny nivå på att automatisera saker. Så att folk som kan göra det manuellt, det tror jag kommer behövas. Du behöver ändå grund, du behöver fatta el, du behöver fatta elmotorer, du behöver fatta stor kraft.
Du måste fatta styrsten, du måste liksom. Så den grundläggande ingenjörsutbildnings, den ska, den måste man ha fortfarande tycker du? Ja, ja. Och jag vet inte hur länge, men, men just, men just nu ser jag att det är för få personer som kan analysera det här manuellt. Så att, att ta det klivet till att skala upp det med en växande analyskraft, det vill säga AI, det är för tidigt.
Men vi, men, men den är runt hörnet. Den är där och man vill hoppa dit. Men det är därför Huritex finns. För att som anställd, då hade jag aldrig kunnat lära mina anställda, skapa utbildningspaket för hur man analyserar det här manuellt. Aldrig kunna välja ut inom elkraft de områdena som är relevanta för tåg, för elektriska drivsystem och styrsystem.
Äh, så att jag ser bara mitt bolag som en möjlighet Och mitt forum att kunna implementera det som min vision. Och det här att tillfredsställa det här behovet som finns i Stockholm. Bara om vi tar lite, backar lite. Du är i den världen, men nu, nu vi pratade val här i början så att säga. Och det verkar finnas lite olika åsikter på olika sidor och kring tåg, men det är väl ändå någon slags övergripande trend så att säga.
Vad kommer hända med spårtrafik? Kommer det öka, minska? Vad är liksom, vad är kontra såhär ellastbilar? Vad ser du under som drar ut den där transportelspaningen? Jag inser att underhåll behöver alla så det behöver inte vara dålig idé. Men vad är snacket bland för dem som är på insidan liksom? Jag vet faktiskt inte.
Alltså om jag ska vara helt ärlig, jag vet inte. Men det jag vet är att de fordonsägarna, de fordonsutvecklarna, alltså fordonsleverantörerna. Typ Bombardier eller? Typ Bombardier, Alstom. Alstom, Bombardier. Alstom köpte upp Bombardier. Så Bombardier levererar inte tåg längre. Så det är Alstom, det är Stadler, det är CAF, det är Skoda, det är nu glömmer jag kanske någon.
Siemens har lite tåg. Och den fordonsleverantören som lyckas använda AI i sin utveckling kommer ju sticka från alla andra. Alltså det, det bara säger sig självt. Det är sån enorm potential i det. Så att jag frågar mina gamla kollegor. Givet att spår kommer att fortsätta vara, är det såhär spårtrafik är ändå väldigt effektivt när det är i stor skala.
Eller kan det vara så att med liksom att bil, självkörande bilar, självkörande lastbilar så liksom minskar det liksom. Då kanske du får liksom en annan. En snack har ju varit liksom fordonståg. Alltså du kan ha såhär fordonståg. Alltså du kör typ tåg på motorvägen. Alltså lastbilståg skulle kunna vara ett sätt att Ja, det där är jätteintressant.
För man ser ju Tesla exempelvis, hur snabbt de har avancerat. Man ser Scania. Inom regler har de varit väldigt duktiga och jag antar bara att de håller på med AI nu. Min, min krets är mer liksom tåg. Och den leverantören som sagt som lyckas implementera och inkorporera AI till sin fördel, de tror jag sticker i väg.
Och samma sak med fordonsägarna. Det är många fordonsägare som har liknande utmaningar. Vad är utmaningen i den branschen? Alltså det är ju underhållet. Att hålla ner kostnaderna. Tillgångsförvaltning. För de ägs nästan alltid av någon stat eller kommun. Ja exakt. Alltså att hantera medlen effektivt helt enkelt.
Och du som ju finns också det här och vi får liksom säga det här snacket om att vi har för lite tågunderhåll. Alltså det där som har varit senaste åren. Är det så att vi är vi liksom sämre än de andra? Eller är vi bara ungefär samma? Eller vad är liksom? Det är alltid såhär, Schweiz är så bra. Men jag åkte till Tyskland härom året.
Och då liksom, eller jag åkte till Schweiz härom året med tåg. Och då märkte man såhär, man var lite sena då i Hamburg så var det lite försening. Och då märkte man att snacka med tyskarna så var alla bara såhär. Ah man, hur kommer det sig att schweizarna får ordning på sina tåg?
Det där är klassiker, speciellt i Europa. Alla är sura på sina tågbolag. Ja men det är så mycket, alltså just det här med att tåget ska komma i tid. Det är så många omständigheter och mycket har med infrastrukturen att göra också. Och den, det ska jag säga, Huriteq, vi nischar oss på fordonet. Ja, okej. Så vi håller inte på så mycket med infrastrukturen.
Jag ska inte tvinga er att gå ut. Nej men man har ju blivit erbjuden flera gånger jobb inom det. Alltså att gå mot infrastruktur, mot signalsystem. För det måste ju vara samma. Ja, det hänger ju ihop. Men jag vet inte, av någon konstig anledning så har jag alltid, jag har vägrat liksom. Jag håller mig på tåg.
Men ska vi se, du får chans att pitcha nu. Vad, vad är det för liksom, vad söker du för typ av folk? Vad, vad letar ni efter? Vi har tre annonser ute. En affärsområdeschef för elektriska system, vår grundpelare i bolaget. Just det, var ska man ha kommit ifrån då för att- Usch, ja, vi har haft den annonsen ute ett tag.
Så att vi är mindre och mindre kräsna om man säger så. Det är svårt att hitta tycker jag. Det är svårt att hitta. Våra affärsområdeschefer, de sitter också i ledningsgruppen så det ska funka personligt. Eh, hur det täcker tio personer just nu. Vår ambition är att bli många fler så att man ska kunna bygga företag också.
Eller vara delaktig. Ja, det är klassiskt, det är- Så det handlar, det är liksom, det finns ingen färdig arbetsbeskrivning. Du ska göra exakt det här. Måste funka med dig. Det måste funka med mig. Liksom vi måste kunna skratta tillsammans. Jag ska vara chef annars här. Ja, eller hur? Nej, men det är mycket som ska klaffa in.
Så att, men affärsområdeschef är vi ute efter nu. Och sen har vi en öppen annons för elektriska system fordonsingenjör. Just det. Och även en data- och analysfordonsingenjör. Så eh- Vad, vad tycker du är svårt med de rollerna? Vad, vad är liksom, vad är det, vad är det som är, vad tycker du ofta när du märker folk som söker, vad är det de saknar så att säga?
Eller vad är det som? Usch, det är blandat, men det är många ansökningar. Det känns som att det finns- Det finns folk liksom. Det finns folk. När man är tio personer, då vill man oftast ha jobbat med personen innan på något sätt. Man vill känna igen namnet liksom. Ehm, vi, vi har testat att rekrytera via personliga kontakter.
Vi har testat att ta in folk på intervjuer som vi, alltså genom hemsidan och så. Men vi har nog nio av tio, i nio av tio fall hamnat i det, det är genom egna kontaktnät. Eh, jag vet inte varför. Vi vill ifrån det för att det är inte kanske hållbart. Nej, men det brukar vara klassiskt, ska man säga, typiska, mer såhär, vad ser vi, vad har jag upplevt i min företagsresa att någonstans där mellan tio och tjugo, då brukar det liksom hända att man ungefär, man har rekryterat de man känner.
Sen kan man fortsätta med det också, men det är bara att liksom, det räcker inte riktigt. Och när man är typ tjugo, då går man ju, då plötsligt är du tjugofem, sen är du på trettio. Då är det mer såhär att det slutar ifrån att vi ska rekrytera när vi har behov till att det är såhär: ”Okej, ska vi inte, ska vi inte bli färre så måste vi rekrytera två, tre Liksom två, tre per år.
För att det kanske till och med är bra att vi har tio procent personalsättning har man alltid liksom. Och ibland har man lite mer, ibland har man lite mindre. En konsultvärld kanske till och med lite mer liksom. Och så, och så är folk föräldralediga eller folk– Alltså det är så att det går från att vara ett behov som, som händer ibland till att det händer hela tiden.
Ja, ja exakt. Och då plötsligt är det såhär, då måste man, det är inte, måste man plötsligt lägga mer tid åt det och då liksom. Tillbaka till vilken profil söker ni? Vi försök– Eller vi håller på nu att förändra vår, inte förändra, förbättra. Ja. Förbättra vår kultur på bolaget. Och med det menar jag att från att göra det enkelt för sig själv att, att anställa seniora konsulter som har tio års erfarenhet och en civilingenjörsutbildning och sitter på uppdrag och ta med uppdraget till ens konsultbolag.
Det är liksom det enklaste. Det är noll risk, det är, men de får, de tar ju hög lön också. Men ändå, marginalen kanske inte är så hög, men det är riskfritt. Från att göra på det sättet till att kunna bygga kompetens i bolaget. Det är det vi försöker. Vi, vi håller på att gå till det nu. Jag har det helt med om det.
Jag tycker man måste förstå vad sin affärs, alltså jag tog mig en lång tid att förstå ska jag säga. Men jag har insett att vår affärsmodell, det är inte att rekrytera teknikfolk. Det är att skapa techrekryterare. Mm. Ja jag fattar. Alltså det är det vi håller på med. Vi är nästan ett lär, vi är nästan ett, ett liksom ett utbildningsbolag.
Mm. Sen är ju liksom det du köper av mig är ju rekryteringen. Mm. Du, du, du vill skapa, du vill att jag, du vill, du hittar inte, du behöver hjälp att rekrytera smart folk liksom. Men för att jag ska kunna tjäna pengar på det så måste jag skapa bra rekryterare. Och så måste jag göra det lite bättre än alla andra.
Behöver inte vara bäst på det, liksom i världen på det, men jag behöver bara göra det lite bättre och se att de lär sig lite fortare av mig och att de känner såhär, fine. Om jag står, om jag är kvar här lite grann, då kommer jag bli liksom lite bättre på A, lite bättre på det. Liksom och så det är för mig kärnfrågan.
Hur kan man se till att de lär sig det? Och sen så klart, hur kan jag visa upp det för dig? Så att du känner såhär, fan de där antsarna verkar, de var duktiga liksom. Gissa vart jag insåg det här då. Nej, vad är detta? I dansvärlden. Vad kul! När jag hade min dansgrupp och vi tillsammans med en i min ledningsgrupp, han som sitter bredvid oss nu.
Vi byggde, vi gjorde karriär i dansvärlden. Vad är det? Vad är göra karriär i dansvärlden? Vad är, vad är liksom, vad är det du shit? Bygga dansgrupper, eh ha uppträdanden internationellt och även här i Sverige. Eh ha vad vi kallar för student teams, det vill säga från att hålla kurser, bygga dansgrupper. Och de reppar ditt namn i princip och du lär dem.
Men där insåg man väldigt snabbt Man kan ta in de bästa dansarna och skapa en bra grupp som är bra dansare. Men det är en helt annan grej och lära upp nytt folk. För när branschen ser att okej, man kan lära upp en person som inte kan dansa till att kunna dansa och bli skitbra. Och tycker det är kul att vara med i och allt.
Ja, alltså det är en helt annan grej. Det är liksom en helt annan nivå. Och det är lite det tänket vi har på Hurutech. Det finns inte ett elkraftsbolag här i Stockholm inom tåg. Det finns inte. Och mina kurskamrater när vi gick ut från KTH, många var tvungna att flytta till Västerås. Vi vill kunna erbjuda det att du behöver inte flytta till Västerås.
Vi sitter på kompetensen. Vi har jobbat där i flera år. Jag har seniora konsulter som också har jobbat där i Västerås på samma bolag. Låt oss bygga upp den här. Och om man tar med huvudet där, var står du någonstans? Hur får du göra det i praktiken? För det är klart att som alla konsultbolag så har man ju utmaning med att vi måste ju vara ute hos kunderna, vi måste fakturera liksom och så ska man lära sig och liksom kunna väl egentligen bara köpa någon som är väldigt erfaren.
Men liksom, vad tycker ni? Vad är era metoder för att se till att folk lär sig? Och liksom hur, hur skapar man den där miljön? Och liksom vilka grejer funkar, vilka funkar inte? Jag inser att det inte finns några svar, men var står ni just nu liksom? Jo, jag har svar på det. Det jag satt och tänkte på nu när du nämnde det var att jag hoppas att alla i ledningsgruppen skulle ha svar på det.
För då har de förstått vad, metoden som jag är ute efter. Och det är två saker. Ett är just nu bygger vi en mätförmåga på Hurutech. Det vill säga istället för att sälja timmar som konsult så ska vi kunna mäta höga spänningar, höga effekter, stark ström. Och vi har den egna utrustningen för att kunna göra det.
För att i praktiken kunna mäta på tåg exempelvis, då behöver du sitta på en kompetens. Det är inte bara mäta Du måste kunna ha-hantera det här verktyget. Så att genom att köpa in den här utrustningen och sysselsätta juniora anställda i det här, då byggs förmågan upp. Just det. När vi väl har mätutrustning- Det är en investering egentligen i tid och pengar.
Det är en investering i tid och pengar och när den här utrustningen och den här förmågan väl finns i bolaget, då kommer de seniora konsulterna också bli nyfikna. Ja just det, men vi kan mäta. Jaha, men alltså det kommer sprida sig. Det kommer, det kommer ge ringar i vattnet. Det kommer, det kommer hjälpa oss att behålla kompetensen och även att utveckla den.
Så att en grej, en praktisk grej och konkret grej är att vi köper in mätinstrument nu och bygger upp mätförmåga. Den andra, det är att vi gillar från dansvärlden också. Vi gillar att lära ut. Alltså jag älskar att lära ut det jag kan. Eh, jag vet inte varför. Redan i gymnasiet fick jag ett jobb som extralärare faktiskt, mattelärare på samma gymnasium som jag gick.
Så jag har alltid liksom på något sätt haft pedagogik i-i min vardag. Och det är på Huritech så har vi nu en internkurs där vår junior, vår senaste nyrekrytering, han läser en kurs som gick förut på KTH som hette Elektrisk traction. Tågmotorer typ. Och den går inte längre på KTH. Men jag gick den när jag gick på KTH, men nu handleder vi den internt.
Och vi har en gång i veckan presentationer. Vi har delat, styckat upp den här kursen då i fem presentationer där vår senaste rekrytering, han, han presenterar de kapitlen som han har läst. Så vi har styckat upp hela den kursen då. Och för det, för att kunna studera det här själv, då behöver du ha mentorskap.
Du behöver ha någon som kan svara på frågor. När han fastnar, vad är viktigt, vad är inte viktigt. Eh, så det är den andra konkreta saken som vi gör. Så vi har en intern kurs just nu på Huritech och det vill vi ha mer av. Vad är, vad är bolaget om du så visionär lite om, om liksom tio år, vad är Huritech då liksom?
Om tio år, då har vi ett eget innovationscenter på Huritech, ett internt. Alla är inte ute på uppdrag. Och vi försöker tillgodose behovet som finns här i Stockholm först och främst då, men kanske även internationellt, eh, inom den här digitala förmågan för fordonsunderhåll. Praktiskt då, hur gör du för att hänga med och liksom, eh, vad lyssnar, läser, tittar du på för att hänga med där i din liksom i- Elon Musk har påverkat mig mycket de senaste åren faktiskt.
För han gör ju samma sak som jag egentligen. Fast istället för att han gör det på fordon så gör han det på människor. Och när man drar den parallellen med hans bolag Neuralink, då blir det bara ännu mer obvious att självklart att ja men fan, jag måste agera snabbare. Varför? Han installerar en liten pryl i nervsystemet för människan och läser av alla styrsignaler och nervsignaler som kroppen har.
Och så använder han AI för att förstå dem. Tåget har ett mjukvaruschema. Det står redan där. Den som har byggt tågets styrsystem, det är ju ingenjörer från Västerås delvis. Men människans nervsystem, det är ju han där uppe som har byggt. Det finns inget mjukvaruschema. Och när Elon Musk då försöker göra, läsa av styrsystemet för människan utan mjukvaruschema, utan att prata med utvecklarna, alltså Gud.
Det blir såhär, han försöker göra det där då. Det här jag försöker, det är ingenting. Jag har redan fasen. Jag har redan mjukvaru schemat. Det är bara att köra. Så att han, han har ju, vi vill exakt samma sak. Han använder det datat för att han vill se okej, hur mår du? Kommer du bli sjuk om två dagar? Han vill använda nervsystemsdatat.
Den här burken eller burken, den här chippet som han installerar i nervsystemet eller när hjärnan, den kan också skapa signaler. Så att det finns ett Youtube-klipp med tio personer som de kan inte prata eller de är, och de är liksom funktionsnedsatta. Men de har chippet och då pratar de genom internet, kommunicerar, spelar dataspel fast de är, alltså de kan inte röra fingrarna.
De är uppkopplade med, deras nervsystem är uppkopplade till, till hjärnan. Men det, alltså det han gör, det är ju helt galet. Så när det finns paralleller man kan dra och han sitter så jäkla högt, då blir det såhär okej, ja men Jag har inga ursäkter. Och sen har han väldigt visionärt tänk som jag ser upp till.
Som jag saknade när jag gick på KTH. Och hur följer du honom bara på hans kanaler eller? Nej alltså, brukar Youtube man typ. Ja, jag fattar. Men han har också någonting som jag tycker saknas här inom fordonsbranschen. Det är visionärer. Folk som vill inte behöver liksom okej, men hur gjorde de för tio år sedan?
Ja, men vi fortsätter göra så. Du har några tips på någon gäst i podden, någon som vi borde ha med? Du får gärna vara inom, inom liksom. Ja hundra procent. Jag vet exakt vem. Ja, vem är det? Han heter Patrik Ericsson och bor i Västerås. Ja, varför borde han vara med? Han var min mentor när jag började där på Bombardier.
Det är bra. Patrik Ericsson, du är på listan. Du är på listan. Tack! Han var min mentor och nej men alltså, han fick ju mig att vilja bli världens bästa attractionsingenjör. Det är bra. Förstår du? Det var mitt mål fram tills jag upptäckte den där salsa-världen. Det var mitt mål att bli världens bästa attractionsingenjör.
Och då tycker jag, nu är det faktiskt min sista fråga då. Tror jag i alla fall. Jag kan inte lova det, men jag tror det. Om jag ska börja dansa salsa där, var ska jag börja? Usch, du har två olika skolor här. Men eftersom du frågar mig, Stockholm Salsa Dans så klart. Okej, så Stockholm- Salsa Dans. Det ligger här tvärs över gatan.
Okej, hur gör man om man är lite nervös? För jag är såhär, jag har alltid tyckt, jag har alltid velat, jag har varit liksom väldigt sugen på att börja dansa och har gjort något lite grann, men jag har liksom aldrig såhär, jag har varit lite, jag är liksom, jag har varit nervös för att jag inte kan vara taktkänsla och tycker såhär, vad, vad liksom, men hur, hur gör man om man är lite curious liksom?
Hur börjar man då? Det finns jättemånga sätt. Till exempel på Gröna Lund finns det socialdans. Det vill säga, det är som högstadiedisco. Man går dit, folk bjuder upp varandra och så dansar man. Och när man är nybörjare kanske inte man vågar göra det. Men just på Gröna Lund, där finns det en dansbana med nybörjarkurser som inte kostar någonting.
Och det är bara under sommaren dock. Men man kan gå dit, ta nybörjarkurser som inte kostar något och det finns ju, alla är ju nybörjare där. Alltså det är inte, du, du är inte den enda som känner att man kanske inte har taktkänsla. Så att man är på samma nivå och folk är glada. Det är det som jag fastnar för i salsa-världen.
Alltså folk är, folk är jätteglada och det finns ingen prestige på det sättet. Man mäter inte varandra. Ja men du är såhär bra, du är så, du är då då. Utan det är väldigt Det är genuint och liksom. Och det här som är det bättre Stockholm, du får säga igen Stockholm Salsa. Stockholm Salsadans. Och om man vill, hur funkar det där?
Är det att gå man en kurs? Eller kommer det, hur funkar det liksom? Ja, det är de som arrangerar det här på Gröna Lund. Så jag skulle, alltså för en person som är nyfiken, då hade jag faktiskt rekommenderat gå till Gröna Lund under sommaren, ta med någon kompis. Det finns bar där också. Så man kan gå dit utan att dansa.
Du kan bara gå dit, sitta och lyssna på musiken, se folk dansa. Man kan bara sitta och titta och ta en öl eller käka mat. Det, det, sen kanske man vågar dansa nästa gång. Vad kul! Ja, det är bra. Då tror jag vi är klara. Ja. Har vi glömt något? Jag frågar dig Junior, är han, gick det okej? Ja, han sköter sig bra.
Han sköter sig bra. Jag tror vi är klara.